Fiske & Jakt

Människan har jagat sedan långt innan hon blev bofast, utan då folkstammar på att jaga djur och på att samla in olika typer av ätbara växter, insekter och annat. Idag är inte jakten inte livsnödvändig för vår överlevnad, åtminstone inte för de flesta i västvärlden. Istället är det för många en meningsfull fritidssysselsättning och en viltvårdande aktivitet som balanserar det ekologiska samspelet genom att begränsa vissa populationer.

I Sverige krävs jägarexamen, vapenlicens, och jakträtt för att få jaga. Jakträtten tillkommer för det mesta markägaren, men denna kan välja att upplåta rätten åt andra, exempelvis per dag eller per vecka. Man måste även ha betalt en viltvårdavgift till staten, och som kvitto på att denna betalats ha erhållit ett jaktkort. Högvilt, i vilket ingår älg, kronhjort, varg och brunbjörn, får bara jagas med klass 1-vapen, vilket innebär att anslagsenergin måste vara minst 2000 J på ett avstånd av 100 meter.

Den populäraste formen av jakt, om man nu kan kalla det så, torde vara fiske. En klassisk bild av frid och harmoni är pojken som sitter och metar, och kanske rent av somnat vid metspöt, vilket inte rekommenderas om man vill få någon fisk. Även om utrustningen kan vara väldigt enkel finns det även mer avancerad metutrustning: olika typer av flöten, toppknutna metspön eller spön med rulle m.m. Mete kan bedrivas i bäckar och åar, framför allt efter bäcköring, eller på isen under vintern, vilket också kallas pimpling. Vid ismete bör man använda en fiskelina av nylon, då vissa andra typer av linor kan suga upp vatten och frysa till is. En frusen lina kan brytas av, vilket naturligtvis är extra retligt om man har fått en fisk på kroken. Man bör även tänka på att vara varmt klädd vid pimpling, då man sitter nästan helt still det mesta av tiden.