Det är något speciellt med fiske. De flesta har speciella minnen av det från sin barndom.

Jag minns sommaren när jag var sex år gammal. Jag skulle börja skolan till hösten, eftersom jag fyllde sju år i oktober. Eftersom mina föräldrar jobbade mycket och inte hade så lång semester fick jag och min lillasyster vara hos mormor och morfar i Motala en stor del av sommarlovet, utan mamma och pappa, som var kvar på Kungsholmen. Min syster, som var fem år gammal, ville alltid vara med på allt och blev rasande om hon missade något. Om pappa berättade att någon på hans jobb hade haft en rolig slips på sig, sånt som bara han egentligen tyckte var kul, skrek min syster:
– Varför fick inte JAAAG vara med och se den för?! Jag får ALDRIG se nåt roligt!

Men en dag, när vi hade ätit lunch, sa mormor till min syster:
– Ina, kan du hjälpa mig med disken?
Det här var konstigt. Vi behövde aldrig hjälpa till med nånting hos mormor och morfar. Min syster blev så förvånad att hon gick med på det.
– Följ med så ska jag visa dig något, viskade morfar i mitt öra.
Vi gick ut till boden på baksidan av huset. Där tog han ut två metspön, och två hinkar, en liten med ett lock med hål i, och en stor utan lock. Sedan fick jag hjälpa honom att gräva fram daggmaskar i komposten som vi lade ner i hinken. Och så gick vi ner till sjön och satte oss till rätta under ett träd. Morfar sa att skolstarten var första steget mot att bli vuxen, och en vuxen man måste kunna ordna mat åt sin familj om något skulle hända. Han lutade sig mot trädet och somnade nästan direkt. Han hade nog tänkt att han skulle lära mig att meta, men som tur var hade jag redan lärt mig det av Nils’ pappa Per. Så jag trädde en mask på kroken och släppte ned flötet i vattnet.

Jag drog faktiskt upp två gösar. Till min syster sa vi att morfar köpt dem hos fiskhandlaren.