Outdoor är ett typiskt stadsord, precis som många andra engelska låneord. Att bege sig ut ”i naturen” är ett specifikt projekt för stadsmänniskorna, de tar på sig sina dyra friluftskläder, sätter sig i bilen och åker ut i skogen, upp i fjällen eller ut i skärgården. De som bor på landet däremot, de bor ju så att säga redan ”i naturen”, och det är heller inget projekt för dem att ta del av naturen, det är bara att gå utanför dörren.

Skillnaden mellan stad och land märks inte bara i hur mycket som krävs för att ta del av naturen, utan även i vad man gör när man befinner sig i skog och mark. Att vandra i fjällen är t.ex. ingen aktivitet som utövas av de som bor i de svenska fjällandskapen, utan snarare av stadsbor och sörlänningar som exempelvis hans majestät Carl XVI Gustaf.

På samma sätt är jakt, som förvisso utövas av kungen och hans vänner, framför allt en aktivitet för landsortsbefolkningen. Det här förklaras delvis av att jakt kräver en hel del insatser, vilket ibland glöms bort. Det bästa är att ha egen jaktmark, eller åtminstone att någon i jaktlaget äger mark. Det här är inte alltid fallet ens på landet, men det är vanligare där. För exempelvis älgjakt underlättar det även om man bygger jakttorn, vilka lämpligen byggs av de som bor i närheten.

En annan viktig aspekt av jakt är viltvård, exempelvis att bedriva skyddsjakt på rovdjur eller att anlägga vattenhål för rådjur och annat villebråd. Även detta bedrivs framför allt av de som bor på landsbygden.